8 månader

Redan 8 månader alltså, våran fina lilla Maja. Åtta månader, det var så länge vi fick njuta av en lugn, stillsam gottsovande tös. För nu har det helt slagit om, på många sätt. Det är ju fantastiskt att hon utvecklas och lär sig nya saker.

Å ena sidan: Hon har börjat krypa! Försöker ställa sig upp. Sätter sig upp själv. Klappar händerna. Blir arg när man tar nåt av henne. Äter jättebra med mat och välling. Ammar bara på natten.

Å andra sidan: Otroligt behov av närhet, vill somna i famnen. Nästan bara mamma och pappa som duger, till att ge mat t ex. Ganska blyg för utomstående. Hoppar inte direkt i nån annans famn, vilket ju kan behövas ibland när storebror pockar på uppmärksamhet. Och sömnen, alla (nästan iaf) småbarnsföräldrars ständiga bekymmer. Hon har börjat vakna vid midnatt och sen är det ett enda stökande. Grinar, sparkar, spottar ut tutten och är allmänt stökig. Vill hon äta? Vill hon vara nära? Ibland undrar jag om hon ens själv vet vad hon vill. Man vill ju gärna skylla på nåt när det strular, som tänder eller maten. Men efter lite googlande så ställer jag diagnosen "utvecklingssprång nr 6", det allra jobbigaste av dom. Jag hoppas verkligen inte att det håller i sig i 6 veckor som det står i diverse böcker.



Älskar att bada och är SÅ tålig. Isak spolar vatten och trycker badskum i ansiktet och Maja säger ingenting.